En stund av ärlighet
Hej igen, jag sa ju att det skulle komma upp ett nytt inlägg här snart, även om jag anser att det kunat blivit lite tidigare!
En tanke som jag hade för mig själv när jag kom till USA var:Jag undrar vilka vänner jag kommer ha kvar och kan kalla riktiga?
Jag anser att efter snart 8 månader så har jag fått mitt svar på det.
Jag har verkligen upptäckt vilka människor som vill ha mig i sitt liv och vilka som inte bryr sig. Man tror ju att människor som man känt ska höra av sig om man sticker iväg på ett äventyr i nästan ett år, dock har man fel i vissa av de fallen.Folk som jag till exempel ansåg var viktiga vänner för mig har inte hört av sig alls, så jag kan ju simpelt meddela att de personerna kommer jag inte lägga min framtida tid på när jag kommer tillbaka till Sverige. Nu låter jag säkert bitter när jag skriver detta, men det är så jag känner. Jag har upptäckt under min resa här vilka vänner jag har i Sverige, vilka som genuint bryr sig om mig och vilka som inte gör det.
Sen finns det personer som riktigt överraskat mig! Några som jag inte hade någon vidare kontakt med har hört av sig, velat veta hur det varit, och som har visat att de bryr sig, och jag har blivit så otroligt glad för det!
Jag kan inte påstå att denna resa varit nån dans på rosor, men det har blivit mitt liv, med både dåliga och lyckliga stunder, och när jag kommer hem, då känner jag inte att jag vill spendera min tid på personer som under 8 månader, nästan 1 år, inte alls har hört av sig! De är inte några som jag kan kalla vänner. Men även om jag inte har de "vännerna" kvar när jag kommer hem igen, så kan jag redan meddela att jag kommer vara lycklig. Jag har funnit vänner här i Usa som jag älskar, och även de som jag planerar att möta när jag kommer hem till Europa igen.
Frida är en av dem jag kommer ha kontakt med, hon har betytt så mycket för mig under denna resa, och jag riktigt längtar tills vi kan träffas och umgås även i Sverige.
En annan person som jag älskar är min tös Anuschka. Anuschka har varit min stöttepåle redan från första dagen vi träffades, och jag kan säga att utan henne, så finns chansen att jag varit hemma just nu.
Visst, jag har fler som jag kan nämna, både i Usa och i Sverige. Men vill inte säga något mer namn.
Dock kan jag nämna en person till och det är min mamma. Min mamma är min bästa vän, och om det finns någon jag inte hade klarat mig utan, så hade det varit henne. Hon stöttar mig i vått och tort, även om jag är i rummet bredvid eller på andra sidan jordklotet.
Detta var det jag ville säga, så tack till alla de som bryr sig. Det har betytt så mycket för mig!
Nu är det 2 månader kvar av min resa, och jag kommer att försöka göra det till de bästa 2 månaderna i mitt liv!
Vi höres snart <3
En tanke som jag hade för mig själv när jag kom till USA var:Jag undrar vilka vänner jag kommer ha kvar och kan kalla riktiga?
Jag anser att efter snart 8 månader så har jag fått mitt svar på det.
Jag har verkligen upptäckt vilka människor som vill ha mig i sitt liv och vilka som inte bryr sig. Man tror ju att människor som man känt ska höra av sig om man sticker iväg på ett äventyr i nästan ett år, dock har man fel i vissa av de fallen.Folk som jag till exempel ansåg var viktiga vänner för mig har inte hört av sig alls, så jag kan ju simpelt meddela att de personerna kommer jag inte lägga min framtida tid på när jag kommer tillbaka till Sverige. Nu låter jag säkert bitter när jag skriver detta, men det är så jag känner. Jag har upptäckt under min resa här vilka vänner jag har i Sverige, vilka som genuint bryr sig om mig och vilka som inte gör det.
Sen finns det personer som riktigt överraskat mig! Några som jag inte hade någon vidare kontakt med har hört av sig, velat veta hur det varit, och som har visat att de bryr sig, och jag har blivit så otroligt glad för det!
Jag kan inte påstå att denna resa varit nån dans på rosor, men det har blivit mitt liv, med både dåliga och lyckliga stunder, och när jag kommer hem, då känner jag inte att jag vill spendera min tid på personer som under 8 månader, nästan 1 år, inte alls har hört av sig! De är inte några som jag kan kalla vänner. Men även om jag inte har de "vännerna" kvar när jag kommer hem igen, så kan jag redan meddela att jag kommer vara lycklig. Jag har funnit vänner här i Usa som jag älskar, och även de som jag planerar att möta när jag kommer hem till Europa igen.
Frida är en av dem jag kommer ha kontakt med, hon har betytt så mycket för mig under denna resa, och jag riktigt längtar tills vi kan träffas och umgås även i Sverige.
En annan person som jag älskar är min tös Anuschka. Anuschka har varit min stöttepåle redan från första dagen vi träffades, och jag kan säga att utan henne, så finns chansen att jag varit hemma just nu.
Visst, jag har fler som jag kan nämna, både i Usa och i Sverige. Men vill inte säga något mer namn.
Dock kan jag nämna en person till och det är min mamma. Min mamma är min bästa vän, och om det finns någon jag inte hade klarat mig utan, så hade det varit henne. Hon stöttar mig i vått och tort, även om jag är i rummet bredvid eller på andra sidan jordklotet.
Detta var det jag ville säga, så tack till alla de som bryr sig. Det har betytt så mycket för mig!
Nu är det 2 månader kvar av min resa, och jag kommer att försöka göra det till de bästa 2 månaderna i mitt liv!
Vi höres snart <3
Kommentarer
Postat av: Frida
bra skrivit, så rätt och jag håller verkligen med!
Och jag längtar med tills vi ses i Sverige, men just nu ännu mer till denna helgen!
Ska bli kul att se dig igen!
<3
Trackback
